Sågat virke kördes från Sågverket ner till hamnen i Utterviken för att läggas upp på tork vid havet. Här kan man se vilka mängder med sågat virke som fyllde hela hamnområdet. Det lilla huset längst till höger är Tullhuset. Galtström erhöll tidigt exportprivilegier och kunde således exportera sina produkter direkt till kunder runt om i världen.
Godsvagnar
Merparten av allt arbete på Galtström handlade om att flytta något, ofta flyttades saker i många steg och då bruket var ganska vidsträckt så blev behovet av väl fungerande transporter väldigt viktigt.
En märklig detalj är att brukets vattensåg låg längs Armsjöån vid en plats där man hade mest fallhöjd. Sågen bestod av två sågramar drivna av vattenhjul samt en cirkelsåg. Man hade även en flishugg. Högen av spån utgör idag ett imponerande minnesmärke av sågdriften, detta trots att sågen lades ner 1919. Från den ursprungliga hamnen fraktades de första åren alla råvaror till bruket, men den kom att användas allt mindre efter att hamnen i Utterviken stod klar.
I hamnen fanns två Ångkranar tillverkade av Helsingborgs mekaniska Verkstad. Den ena (Den som finns kvar) levererades först i början av 1870-talet, den andra hade en mast tillverkad av U-profiler och torde ha varit tillverkad runt 1890. En liknande kran finns bevarad i Sulitjelma i Norge.
Ångkranen till höger hade nog tjänat ut vid tidpunkten då detta foto togs. Den andra, den till vänster, revs och kranhuset slutade sina dagar som Bastu på hällarna strax norr om Vitsand.
Det hade varit roligt om kranen restaurerats till sitt ursprungliga utförande. Med åren har olika insatser lett till att den tappat mycket av sin forna charm.
Att det är efter brukets nedläggning syns tydligt då man har byggt ett stockbord för lossning av virket från vagnarna ner i havet. Strax utanför bild till vänster fanns ett buntverk.
Bangården
Hela ”bangården” på bruket stod bokstavligt talat på styltor. Längst till höger lossades malmen. Den bröts i Dannemora, Utö, Grängesberg, Stripa, Herrängs gruvor med flera. Spåret med de två kalkvagnarna leder till lossningsrampen för kalk vilket hämtades med pråmar från Oaxen eller Slite på Gotland.
Spåret med de många träkolsvagnarna går in mot rostugnen. Det träkolet användes företrädesvis i rostugnen medan spåret längst till vänster går upp till kolhusen som försåg masugnen med bränsle.
På brukets lossades stora mängder träkol, åtgången var enorm. Det åtgick inte mindre än 30 kubik träkol för att producera ett ton järn. Det fanns en vändskiva på rampen vid respektive kolhus så man kunde vända vagnarna, rulla in dem i magasinen och lossa dem.
Här är de första skisserna på kolvagnar och tippmekanismen till malm- och kalkvagnarna.
Vem som gjort den här skissen är inte klarlagt, men vi hittade den bland en massa handlingar och nu återfinns en kopia av den på Merlo. Ritningar på annat vi hittade i arkivet i Hedemora var ritat i Stjernsund.
Efter banans nedläggning och rivning under 1936 så skickades en del vagnar till sågverk runt om i Sundsvallstrakten.
Vi hittade vagnar i Ovansjö (Njurunda) som de dessvärre hann skrota innan vi fick tag i ägaren, Bergsåker osv. alla med texten Galtströms bruk, järnstämpel och årtalet. Ett par av dessa har vi räddat till eftervärlden.
Vi har kvar två av banans timmervagnar vilka konverterats till personvagnar, men nu kommer att återställas till timmervagnar. De två gamla timmervagnar syns sist i tåget.
Sedan har vi en del trallor från Bergsåkers sågverk väster om Sundsvall. Vi tog reda på mängder av sådana när vi hämtade all materiel där nere. Dessa används som arbetsfordon och för lagring av material på olika sätt. En har fått ställa upp som underrede till vår grusvagn.
Vi har kvar två av banans timmervagnar vilka konverterats till personvagnar, men nu kommer att återställas till timmervagnar. I har med andra ord ganska få godsvagnar i vår förening, men vi behöver inte så många sådana.
Framtiden
Vad som händer med godsvagnsparken i framtiden återstår att se, men visst hade det varit intressant med ett riktigt godståg så man skulle kunna visa hur det såg ut på Galtströms Jernväg på 1880-talet.
Det pratas om ett tåg med 10 vagnar (4 timmervagnar + 4 malmvagnar och två träkolsvagnar).
De utförs i så fall exakt lika som timmervagnarna, men de som inte är timmervagnar blir troligen bromslösa.